Idag tänkte jag dela med mig av mina tankar om tester. Eller, egentligen inte om testerna i sig, utan snarare om vikten av att förvalta testresultaten med respekt och att låta kandidaten ta del av dem på rätt sätt. Låter det flummigt? Jag ska förklara, och till min hjälp tar jag två exempel ur verkliga livet.
Känslan av att inte duga
Johanna söker en tjänst som marknadskoordinator, efter att ha sett en annons på nätet. Hon känner själv att hon är som klippt och skuren för rollen, så hon blir glad men inte helt förvånad när företaget hör av sig och vill ha en intervju. Intervjun går bra. Hon upplever att hon klickar med rekryteraren och att hon kan ge bra svar på frågorna hon får, och en rättvisande bild av sig själv. Efter intervjun känner hon sig glad och hoppfull om att gå vidare.
Rekryteraren hör av sig efter några dagar, berättar att hon fått ett bra intryck av Johanna och att hon vill att hon ska göra ett par tester som nästa steg. Johanna får länkar till testerna, och avsätter tid för dem. Testerna är både krävande och rätt personliga, men Johanna gör sitt bästa för att svara både ärligt och korrekt.
Dagen efter är det tyst från rekryteraren. Liksom dagen efter det. Dag tre efter att Johanna gjort testerna får hon ett mail från rekryteraren, som säger ”Tack för visat intresse för den utannonserade tjänsten, men vi har valt att gå vidare med andra kandidater.”
När man inte alls känner igen sig
Anders process påminner till stor del om Johannas, med undantaget att han inte sökt tjänsten själv utan blir kontaktad av rekryteraren som sett hans profil på LinkedIn. Hans upplevelse skiljer sig dessutom från Johannas på så sätt att han, efter att han gjort testerna, får ta del av testresultatet. Ett antal färgglada cirklar och staplar berättar för honom vilken typ av person han är och vilken roll han brukar anta i samspel med andra. Många av sakerna kan han relatera till, medan andra blir snudd på skrattretande. Bland annat får han veta att han är en person som inte drar sig för att ta en konflikt och som har svårt att ta direktiv från andra. Inget kunde vara längre ifrån sanningen, och Anders vet inte om han ska skratta eller gråta.
Han ser fram emot att få diskutera testresultaten med rekryteraren, och blir därför lika häpen som besviken när han får ett ”nej-tack-mail” några dagar senare…
Rekryterarens ansvar – genom hela processen
Att tester är ett fantastiskt bra verktyg för oss rekryterare är nog de flesta överens om, men om vi använder dem på fel sätt riskerar de att stjälpa istället för att hjälpa. Vi har ett stort ansvar gentemot våra kandidater – inte bara att göra det bästa för att matcha dem med rätt tjänst, utan för att göra hela processen så respektfull som möjligt.
Det är lätt att föreställa sig Johannas och Anders känslor och tankar efter att ha fått sina mail från rekryteraren. Johanna kände sig sannolikt ratad utan att förstå varför, medan Anders känsla antagligen handlade mer om att ha blivit bortvald på felaktiga grunder.
På Skill U jobbar vi stenhårt med den här biten. Alla som har gjort tester genom oss, får en personlig genomgång av testresultaten, för att få en chans att förstå och lära känna sig själva lite bättre, men även för att diskutera sådant som känns tveksamt. Tester i all ära, men ingenting är ju vattentätt…
Vi har tidigare skrivit om det här med återkoppling, och jag tänker att det är lika viktigt i alla delar av processen. Inte minst efter genomgångna tester. Ingen ska behöva känna sig ratad eller bortvald på fel grunder. Allt som behövs är ett telefonsamtal – att få prata om saken har en tendens att räta ut frågetecken såväl som att skapa förståelse och insikt.
Vad har du för erfarenheter av det här? Har du som arbetssökande fått återkoppling efter att ha gjort tester, eller har du känt dig bortglömd? Hör gärna av dig och berätta.